Verkigheten?

Gårdagen spenderades hos Nettan och hade datorn i hösta hugg så skulle spendera kvällen med att plugga, blev dock inte så mycket av det eller det som skulle göras gjordes.. Dock skulle jag kunna ha pusha mig själv lite hårdare framåt, men är lite lätt trött trots att det bara är 1a terminen.. Men ska ta tag i mig själv och köra igen, måste bara hitta motivationen igen!

Men igår kväll så skulle jag gå hem från Nettan och det blev rätt sent som vanligt, så runt 02.30 så tog jag på mig skorna och började lunka hemåt (ca 2km) Inte en lång sträcka men vinterns kyla är inte så rolig att gå i, men medens jag gick hem så började jag reflektera över ”hur många överfall sker nattetid, är det någon skillnad mellan dag/kväll/helg osv.” Klart det är men jag tror det beror på vilken stad man bor i och vart man befinner sig, men igår natt blev jag skeptisk till detta. Är det så att vem som helst kan bli överfallen och mördad när som helst och det viktigaste är hur många sådana fall sker? En annan intressant aspekt är att man alltid tar den mest belysta och trafikerade vägen nattetid att gå hem på, vad säger att det behöver vara tryggast? Den stad jag bor i är rätt liten och känner ibland att det kanske är tryggare att gå en ensam skogsväg hem än ta den mer centrala vägen där man kanske möte på en person som förföljer dig.. Men klart att den ensamma skogsvägen skulle vara mer läskig och mörk sen om något skulle hända där, vem skulle kunna hjälpa en?

Men vad skulle man göra om man märkte att man blev förföljd av någon, man kan ju inte direkt springa därifrån? För personen bakom en skulle ju springa efter och tänk så skulle denna vara snabbare och ha bättre kondition än dig.. Att ringa någon och ha denne person som sällskap hem, brukar jag föredra för att känna mig trygg, men vad skulle denne person kunna göra om något verkligen händer?  Jag brukade ha en bodyguard spary i fickan när jag gick hem när jag bodde i sthlm, men inte längre.. kanske en idé att leta fram denna igen? Det är ju en billig livförsäkring att ha med sig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0