Två tentor ska in denna vecka, vilket har medfört ett extremt dåligt tålamod, värre än vanligt vilket är illa!! Men Har även fått hjärtklappningar, helt sjukt (kanske borde stressa ner lite) Men snart är denna termin över, nästa termin blir det stadsvetenskap och äntligen ska jag få läsa in mig på mitt ämne, ska satsa 110% hela terminen..

Vill bara ha vår nu klarar inte av denna halka längre man kan knappt gå ut utan att halka och svära 1000 gånger på en kortare sträcka. Men vill även ha bort vintern och isen för att kunna ut och löpträna igen, blir till att satsa stenhårt med träningen igen det är illa nu när mitt humör sjunker till botten dagligen och bristningsgränsen ligger nära hela tiden. Känner knappt igen mig själv, för när jag tränade förut så brukade jag alltid vara glad (eller mer glad än nu iaf) men nu är jag en riktig bitterf*tt.. Midnattsloppet ligger i sikte nu och mitt mål är 45 min iaf, kanske är ett för högt mål men ska vilket fall som helst vinna över J. MÅSTE!!

Nej nu sängen sen upp imorgon för morgonfys och promenad med M, sendan bär det av till skolan för TENTAPLUGG WOHOOO!!

Ge mig sommar, jobb och fys here I come

Gårdagen spenderades hos Nettan och hade datorn i hösta hugg så skulle spendera kvällen med att plugga, blev dock inte så mycket av det eller det som skulle göras gjordes.. Dock skulle jag kunna ha pusha mig själv lite hårdare framåt, men är lite lätt trött trots att det bara är 1a terminen.. Men ska ta tag i mig själv och köra igen, måste bara hitta motivationen igen!

Men igår kväll så skulle jag gå hem från Nettan och det blev rätt sent som vanligt, så runt 02.30 så tog jag på mig skorna och började lunka hemåt (ca 2km) Inte en lång sträcka men vinterns kyla är inte så rolig att gå i, men medens jag gick hem så började jag reflektera över ”hur många överfall sker nattetid, är det någon skillnad mellan dag/kväll/helg osv.” Klart det är men jag tror det beror på vilken stad man bor i och vart man befinner sig, men igår natt blev jag skeptisk till detta. Är det så att vem som helst kan bli överfallen och mördad när som helst och det viktigaste är hur många sådana fall sker? En annan intressant aspekt är att man alltid tar den mest belysta och trafikerade vägen nattetid att gå hem på, vad säger att det behöver vara tryggast? Den stad jag bor i är rätt liten och känner ibland att det kanske är tryggare att gå en ensam skogsväg hem än ta den mer centrala vägen där man kanske möte på en person som förföljer dig.. Men klart att den ensamma skogsvägen skulle vara mer läskig och mörk sen om något skulle hända där, vem skulle kunna hjälpa en?

Men vad skulle man göra om man märkte att man blev förföljd av någon, man kan ju inte direkt springa därifrån? För personen bakom en skulle ju springa efter och tänk så skulle denna vara snabbare och ha bättre kondition än dig.. Att ringa någon och ha denne person som sällskap hem, brukar jag föredra för att känna mig trygg, men vad skulle denne person kunna göra om något verkligen händer?  Jag brukade ha en bodyguard spary i fickan när jag gick hem när jag bodde i sthlm, men inte längre.. kanske en idé att leta fram denna igen? Det är ju en billig livförsäkring att ha med sig!

Då var resan bokad, så 28 dec-3jan blir det TURKIIIIIIET med bästa TIIIIINIIIII <3

PÅÅÅÅÅÅSK, vilket bara inneburit en massa mys med familjen.. Syskonbarnen var också här på en lite visit idag, åh dom är helt underbara, sötare barn får man leta efter..
Imorgon är det dags igen för körning, eller för min del innebär det löpning i en sjujäkla fart vilket ska bli riktigt trevligt, hoppas bara vi får samma väder som idag..

Tror jag börar få seperationsångest inför min kommade flytt om ca 1½ vecka, ser fram emot det men samtidigt känns det konstigt att lämna sitt rum helt tommt.. Men som sagt det är ju bara 1 timme med tåg sen är man hemma igen..

Har lite ångest över en annan sak med.. Vet inte riktit hur jag ska göra inför en viss händelse, men det kanske löser sig, jag är nog bara för feg det är nog allt.. Men känns som att vissa saker som räknas till det förflutna kanske är bäst att läta det vara så, eller? Men får se hur det urartar sig..